En vecka!

20131129-220210.jpg Häromdagen fick vi hem dessa fina blommor från Linus jobb. En stor bukett till de stora och en till den lille. Sött va?

Idag (fredag) har det gått en vecka sedan han kom till oss. En vecka jag aldrig kommer glömma! Det har verkligen varit intensivt och mycket nytt att vänja sig vid. Samtidigt som det varit magiskt och overkligt. Det jobbigaste har varit min egna återhämtning efter förlossningen då min kropp tog en del stryk, men börjar se ett slut på det i alla fall. Men vissa dagar har det känts hopplöst! Skriver mer om det i ett annat inlägg däremot.

Vi är annars väldigt kära i vårt lilla barn och kärleken växer för varje dag som går!

Han är här!

20131127-161427.jpg Vår älskling är äntligen här!!! Han föddes 13-11-22. Vägde 3720 gram och var 50 cm lång. Helt perfekt! Gratulationerna trillade in från start och det är så roligt att många gläds med oss! Tack!!

Kom hem från BB i måndags så nu försöker vi bara landa här hemma och lära känna varandra. Ska sätta ihop en förlossningsberättelse inom kort och tänkte även skriva om tiden precis EFTER förlossningen också. Den tiden var (är) mycket jobbigare än vad jag väntade mig..

Ha det fint så länge <3 Jag hoppas ni finns kvar här trots att jag varit frånvarande den senaste tiden. Ser fram emot att dela med mig det nya livet som mamma! // Ida

#NoBaby

20131119-210312.jpg
Var på bedömningen idag ju. Allting såg jättefint ut och bebis har det riktigt bra i magen.. Inte helt oväntat, men ändå lugnande att höra. Jag förvänta mig en igångsättning senast onsdag då jag fick den uppfattningen av min barnmorska, men tydligen sätts man inte igång förrän 42+4 om allt är bra (hur lång tid du är tillåten att gå överburen är olika beroende på landsting). Detta på grund av att de vill att det ska sätta igång av sig själv, vilket jag förstår. Det har ju sina fördelar.

Men.. Var inte alls beredd på det och blev därför skit ledsen. Hade ju laddat mentalt och var inställd på att endast vara gravid två dagar till. Ett tag kändes det verkligen hopplöst och jag tänkte att jag blivit lurad på bebis. Har samlat mig nu och accepterat läget. Så nu är jag positiv och glad igen.. JAG VET att dessa dagar kommer flyga förbi, men det kändes inte så just då. Jag vill avsluta detta med en bra inställning och gott humör. Och det är precis det jag tänker göra!

Ny bedömning på torsdag om inget hänt tills dess (hoppas, hoppas). XO

Slutet nära

20131118-230013.jpg Long time, no see!!! Har helt prioriterat bort bloggen de senaste veckorna. Inte med mening, men gick tillslut in i mig själv och lade all fokus på kommande förlossning (som fortfarande inte hänt..). Har haft känningar såå länge som stegrat för varje vecka, men bebisen vill ändå inte ut. Eller så förstår inte min kropp vad den ska göra, haha! Har gått över tiden två veckor nu, men tro det eller ej, jag mår bra ändå. Alla förutsätter att jag lider och tycker jättesynd om mig. Tycker verkligen inte om det. Jag är lycklig som få och längtar efter att få hålla mitt barn i min famn. Det är DET jag tänker på! Snart händer det.. :-)

Jag har tagit dagarna som de kommit. Njutit av att bara vara jag, göra som jag vill, sova när jag vill osv. Inget att klaga på!

Imorgon ska vi på bedömning av igångsättning på lasarettet för från och med imorgon räknas jag som överburen (42+0 veckor). Det görs då en undersökning av både mig och barnet och utifrån vad den visar bestäms det en tid. Jag tror vi får tid för igångsättning dagen efter, men hoppas det kan bli av redan imorgon så klart.

Att slutet snart är nära är så svårt att greppa samtidigt som det känns så självklart och efterlängtat. Det har verkligen varit en resa och jag har aldrig varit så lycklig som jag varit under graviditeten. Känner mig även tacksam över att fått spendera största delen av den på Malta också. Verkligen speciellt!

Too be continued… Love / Ida